onsdag 23 november 2011

Sheasmör - en hudräddare i nöden


Nyligen har jag tagit in en bodybutter som jag gillar skarpt. Detta beror till dels på att den är baserad på sheasmör (jag säljer även rent sheasmör i e-butiken). Jag tyckte därför att det vore passande med en liten berättelse om sheasmörets historia samt dets utmärkta egenskaper. 

Sheasmör som man ju kallar fettet från sheanötter är här i västvärlden främst känd som en utmärkt hudprodukt. Dock har man i sheanötens hemländer (centrala Afrika) även använt den som en viktig matkälla. Sheanötterna kommer från ett träd - heanötsträd (Vitellaria paradoxa eller Butyrospermum parkii) och är extremt fettrika (upp till 55% fett). För att få tag i fettet måste man först fermentera och koka nöten, sedan krossas den och man kan kallpressa eller ”varmpressa” mjölet/krosset. Shesmöret har en ganska fast konsistens och är ofta grynigt och om man använder rent sheasmör måste man smälta det mot huden. Smöret har mer eller mindre kraftig doft beroende på hur raffinerat (behandlat) det är. Smöret består till hälften av mättade fettsyror (primärt stearinsyra) och till hälften enkelomättade fettsyror (primärt oljesyra (omega 9)). Som sagt har smöret väldigt bra hudegenskaper och hur det kommer sig ser du nedan:

· Innehåller karoten och alantoin som är återfuktande, lugnande, anti-åldrande och läkande

· Innehåller fytosterol som stimulerar cellernas nybildning, dvs läkande effekt.

· Innehåller kanelsyraester som också är läkande men fram för allt solskyddande och en av de mest använda kemiska solfilter.

Jag använder själv sheasmör flitigt och upplever att det har en viss läkande effekt på både mitt eksem och barnens. Har du erfarenhet av sheasmör mot hudåkommor?

onsdag 16 november 2011

Sandtjuvarna


Dagens inlägg har egentligen ingenting med ekologi att göra – men kanske med miljö?
Varje dag när mina tvillingar kommer hem från skolan har de skorna och fickorna fulla av sand. Det är inga småmängder vi pratar om utan minst en dl per dag. Det som de inte lyckas sprida i huset skakar jag ut på trappan varje morgon innan det är dags att ta på skorna. I morse kom jag att tänka på att trappan börjar se ut som en sandlåda och funderade över hur mycket sand det egentligen handlar om. Om vi antar att barnen går till skolan ca 200 dagar om året då blir totala mängden sand alltså 1dl/barn x 200 = 400 dl = 40 liter. Nu antar jag att andra barn är likadana och om det nu är alla barn i förskoleklassarna samt ettorna som är ”sandtjuvar” då handlar det (på mina barns skola) om 112 barn som vardera släpar hem 20 liter = 2240 liter sandförlust per år. Det kanske inte låter som mycket men om det nu är samma sak på alla skolor? Det finns 103.529 förskoleelever i år 2011 och förmodligen lika många ettor, d v s 207.058 elever som släpar hem 20 liter sand vardera per år = 4.141.160 liter sand eller 4141 m3 per år som går förlorad. Vi kan för skojs skuld räkna om detta till vikt. En liter sand väger ungefär 2 kg (lite beroende på typ). Vi får då 2070580 kg sand eller 2071 ton (kanske lättare att begripa). Jag undrar hur mycket sand som finns på en vanlig strand? Och varifrån kommer sanden i sandlådorna?

Ps 1 m3 sand ex moms kostar ca 100 kr/ton = årskostnad 207.100 kr = 1 kr/barn. Det är kanske mer relevant att räkna på hur mycket kostnaden för dammsugarpåsar ökar…

Pps jag lovar att skärpa mig och skriva ett vettigt inlägg nästa gångJ

tisdag 15 november 2011

Matlagning med barn


Häromdagen läste jag en undersökning som danska FDB (motsvarar Konsum) har gjort om barns deltagande i matlagning. Detta är något jag själv har funderat mycket över. Nedan ser ni resultaten.

·         44 % deltar i köket ungefär en gång per vecka – 9 % har en fast matdag.
·         När barnen är med i köket, rör 66 procent i grytor och stekpannor, medan 63 % skär ut ingredienser. 28 % deltar i avsmakning av maten, och 44 % deltar i beslut om vilken rätt som ska serveras. 
·         20 % diskar.
·         48 % av föräldrarna säger, att barnen inte har lust att vara med, medan 26 % tycker att barn i köket tar för lång tid.
·         19 % av de vuxna föredrar att laga mat utan barnen.
·         52 % av föräldrarna är nöjda eller mycket nöjda med barnens intresse för matlagning.
·         36 % svarar varken eller.
·         Ju äldre barnen är, desto mindre nöjda är föräldrarna.

Källa: FDB Analys om barn i köket.

Vad kan man då utläsa av dessa tal/siffror? I undersökningen anges inte hur gamla barnen är och jag tycker att det har en viss betydelse. Som jag fattar det vill hälften av barnen (enligt föräldrarna) inte delta i matlagningen och en fjärdedel till femtedel av föräldrarna tycker att det är skönt, men ju äldre barnen blir ju mer vill föräldrarna att de ska/bör delta?
Hur stor roll spelar föräldrarnas attityd och vanor för barnens framtida ”förmåga i köket?” Enligt Preben Vestergaard från Professionshøjskolen Metropol ligger all ”skuld” på föräldrarna. Ofta beror det på att man inte prioriterar matlagningen t ex p g a tidsbrist och at man vill inte ha små ”störande” barnhänder i köket. En del föräldrar har inte själva bra baskunskaper om matlagning utan använder mest halv- eller helfabrikat, och detta gör i sin tur att barnen inte lär sig hur man lagar mat från grunden. Man kan ju diskutera om detta har någon betydelse när det nu är så enkelt att leva på alla prefabricerade produkter. Jag tycker att det har enorm betydelse av fler anledningar. Dels måste man kunna veta hur näringsvärdet är i en färdig produkt och kunna genomskåda en innehållsdeklaration och dels är det viktigt att kunna uppskatta en bra råvara. En studie från Harvard visade (föga förvånande) att 18-23 åringar som hade kunskaper i matlagning åt mycket nyttigare/hälsosammare och handlade mindre fastfood än ”icke-kunniga” jämnåriga.

Det är alltså viktigt att barnen får delta och kanske får göra mer än bara snitta och röra i grytan – de måste lära sig att smaksätta. Barnen får förstås en viss undervisning i skolan men det är nog i minsta laget. Om man t ex jämför med Frankrike ser man att där är matlagning och matutbildning en viktig del av skolan.
Jag tycker ibland själv att det är svårt att involvera barnen – speciellt eftersom de gärna vill kolla på teve (avslöjad) under tiden jag lager mat. Har dina barn en fast matdag och hur gamla tycker du de bör vara för att stå på egna ben i köket?

 ps vill lägga till att jag inte lyckades hitta en bild på mina barn som lagar mat

torsdag 10 november 2011

Cyklar du till jobbet?


I nästa nummer av livstilsmagasinet Camino tar man bl a upp hur det skulle se ut om fler cyklade i USA – (hälso- och ekonomiska aspekter) - 70% av amerikanska bilresor är kortare än två amerikanska mil (drygt 3 kilometer). Detta inspirerade mig till dagens inlägg.

Jag vet inte hur ni har det men jag hör i all fall till dem som inte får tränat någonting alls. Bara tanken om att gå till något gym gör att jag genast känner mig obekväm – jag känner mig helt enkelt felplacerad i ett rum med hög musik och nylonklädda svettande individer. Med tre barn är det dessutom svårt att klämma in en tid för organiserad träning (var det en dålig ursäkt?).

MEN jag cyklar – dagligen vistas jag inom en relativt liten radius som är fullt nåbar via cykel. Jag kommer ju från Danmark där cykling är integrerat i många människors liv som ett helt naturligt sätt att ta sig fram. Nu bor jag i ett typisk villakvarter och blir ganska förvånad över all biltrafik. En av mina grannar som har väldigt högt blodtryck erkänner att hon är för lat för att gå eller cykla även om hon bara ska till centrum som ligger mindre än en km borta – vanans makt är stor! Det finns dock några som cyklar men som ofta i Sverige är det extremerna som gäller - den som cyklar är (fanatiskt) välorganiserad med rätt kläder och tjusig ryggsäck med byteskläder och gör det för att träna ev samtidigt med att transportera sig från A till B. De finns få som cyklar normalklädda på en kortare sträcka bara för att ta sig till ett ställe (säg emot om ni inte håller med). Visserligen spelar geografin och infrastrukturen en roll för hur man transporterar sig men jag fascineras ändå över att det kan skilja sig så mellan två länder.

Är din cykel ett träningsinstrument eller ett transportmedel? (eller rostar den i garaget J)

onsdag 2 november 2011

Ny tarmflora = ny personlighet?


De allra flesta känner förmodligen till att det är viktigt att ha en bra tarmflora, då denna har stor betydelse för vårt allmänna hälsotillstånd. Det förekommer över 1000 olika sorters bakterier i människors tarmar, och hos alla friska individer väger bakterierna lika mycket som hjärnan. Tillsammans har bakterierna över tre miljoner olika gener, vilket kan jämföras med de cirka 20.000 gener som en människa har. Vi föds sterila och tarmfloran får vi primärt från våra mödrar då vi ”smörjs in” under födseln (NB gäller inte kejsarsnitt). Man kan dessutom dela in befolkningen i tre olika tarmbiotoper/typer enligt vilken bakterie som dominerar, och detta har i sin tur t ex betydelse för hur vi tar upp maten (t ex är vi smala eller tjocka). Tarmfloran kan lätt komma i obalans och har stor betydelse för många olika sjukdomstillstånd (allergier, ADHD mm). En av de i särklass största ”floraförstörarna” är antibiotika. Att återställa tarmfloran är inte helt enkelt och studier har visat att det tar minst två år efter en antibiotikakur innan floran är återställd. I senaste numret av ”Forskning och Framsteg” läste jag om ett forskareteam som hade gjort försök med tarmflora-transplantationer. Och hur gick detta så till? Jo man framställde helt enkelt kapsyler innehållande bajs från en frisk donor med bra tarmflora och sen fick försökspersonen snällt svälja. Resultatet var lysande – efter ett par veckor var personen frisk och efter ett halvår sågs ingen skillnad på tarmfloran hos donor och patient.

Och nu kommer det intressanta: I ett annat försök har en professor på Karolinska institutet utfört psykologiska test på bakteriefria möss. Som kontroll användes möss med normal bakterieflora. Testet gick ut på att balansera på en hög spång, med eller utan skyddande väggar. De bakteriefria mössen var helt orädda och kilade obekymrat fram och tillbaka på spången utan skyddande väggar medan mössen med normal tarmflora ryggade direkt när de kom fram till spången som saknade väggar. Även om försöket gjordes på möss förstår man att tarmfloran alltså får sin värd att ändra beteende – bakterierna har intresse i att hålla liv i sin värd och ser då till att hindra riskbeteende, förmodligen genom att utsöndra kemiska signalsubstanser.

I framtiden kan vi alltså förvänta att kunna bota en rad sjukdomar med bajstransplantationer. Frågan är då om man även får en ny personlighet på köpetJ