söndag 21 oktober 2012

Lagom är bäst





Jag trodde aldrig att jag skulle skriva dessa ord ”lagom är bäst” – det är liksom FÖR svenskt för mig. Men alltså lagom är bäst när det gäller motion. Inspirationen till detta uttalande har jag fått från en dansk studie som omtalades i SvD:

The Copenhagen City Heart study som involverade 20.000 individer och påbörjades 1976 hade syftet att öka kunskapen om hur man förebygger hjärt-kärlsjukdomar. En subgrupp på strax under 2000 joggare jämfördes med resten av populationen. Studien visade att både kvinnliga och manliga joggare minskade risken att dö med 44 % och hade en ökad livslängd på 5-6 år. Forskarna såg även på hur mycket joggande som gav bäst effekt och kom fram till att det optimala var mellan en och två och en halv timme fördelad på två till tre gånger per vecka. Bästa effekten sågs när försökspersonerna joggade i långsamt eller medel tempo. Forskarna såg en u-formad kurva, vilket innebär att individer som tränade mycket och högintensivt klarade sig sämre än ”lagom” joggarna.

Läkaren bakom studien har gett uttryck för att han tycker att ” både Sverige och Norge är alltför präglat av elitidrottens krav på maxresultat och att de borde ta lärdom av den danska modellen där det finns cirka 900 stadslopp med gemytet i fokus” (citat från SVDs sportsblogg).

Detta fick mig till att fundera på varför jag väljer att skriva om vissa studier och skippa andra. Kanske nappade jag på detta för att jag är benägen att ta till mig budskap som passar just mina egna värderingar eller förlåter mig mina tillkortakommanden eller godkänner mina vanor. T ex var jag inte sen att berätta om hur bra choklad är för hälsan (gissa hur mycket choklad jag äter?) – det är ju enkelt att ”predika” när man redan beter sig som man ska enligt något råd/forskningsresultat eller hur? Och medan jag sitter här och teoretiserar över detta står crosstränaren bredvid mig och ser så ensam ut – inte gör jag den sällskap!

tisdag 16 oktober 2012

Massor av Märken på Mässa i Malmö


Nyss hemkommen och helt fyllt med intryck vill jag passa på att berätta lite om Natural Products of Scandinavia-mässan i Malmö medan den är i färskt minne. Mässan var enbart för distributörer och återförsäljare och alla var därför ganska taggade och intresserade. Jag kom hem med två stora påsar fyllda med prover och information. Helst skulle jag vilja ta in allt i mitt sortiment men man får ju sansa sig;-). Hur som helst kommer här några smakprov från besöket .



Dessa otroligt fina handkrämer från Soap & Paper Factory finns i 11-12 olika varianter med olika doft. Alla är vad jag kan utläsa av innehållsförteckningen helt ok men har ingen ekocertifiering. Jag gillar skarpt förpackningen i metall som gör dem extra exklusiva. Jag tror att priset i Sverige skulle landa på ungefär 150 kronor.



Denna olja från Gentle Beauty som görs på kameliakärnor är, enligt leverantören, en riktig multiprodukt som går att använda till ansikte, kropp och hår. Fettsyresammansättningen ska vara väldigt lik människans eget sebum och därför även väldigt bra till skadad hud. Oljan har en ganska neutral doft och eftersom jag tycker väldigt mycket om oljor kommer jag helt säkert att titta närmare på denna. Jag tror dock att den inte är helt billig.




Alaeco är en av mina leverantörer som under årens lopp har utökat sitt sortiment med allt fler matprodukter. Lisbeth, som är kvinnan bakom företaget, visade mig tre nya sorters pasta som är mycket proteinrika. Det kommer att finnas tre varianter med svarta bönor, mungobönor och sojabönor. Eftersom man blir väldigt mätt på denna typ av pasta räcker en påse på 200 g till fyra personer (fick jag förklarat). Detta kan ju vara idealiskt både till glutenintoleranta och till barn som inte vill äta kött eller bönor och därmed har svårt att få tillräckligt med proteiner. Det går inte än att köpa pastan men snart…



Martina Gebhardt är ett ekologisk och biodynamisk märke som är certifierat av demeter. De har en slogan på hemsidan som översatt heter "mer än bara ekologisk". Märket innehåller 5 serier med både ansikts- och kroppsvård. Jag fick med ett resekit i deras serie kallad ”Ginsing line” för mogen hud. Kittet innehåller kräm, lotion, tonic och rengöring.  Nu återstår bara att testa…




Överlag är jag ganska så anti prefabricerade måltider. Detta beror dock främst på att det knappt går att hitta produkter med vettigt innehåll och bra kvalitet.  På mässan blev jag sent på eftermiddagen ganska hungrig och passerade förbi Amy kitchen som just gör färdigmat i burk eller som frysmat. Personalen såg min hungriga blick och bjöd mig på generösa smakprov av olika burkar. Alla var verkligen jättegoda och de hade till och med lyckats göra en pasta med ostsås som inte alls innehöll ost – bra för mig som mjölkproteinallergiker. Produkterna är ekologiska, vegetariska och helt utan tillsatser – och vad jag tycker är sympatisk – inte så salta.  Det kommer dock sannolikt att dröja ett år innan vi ser produkterna på svenska marknaden. PS i ljuset av senaste tidens debatt om burkar som på insidan är lackade med epoxylack som avger bisfenol A frågade jag om just detta. De medgav att deras burkar var lackade men att ändring är på väg.


måndag 1 oktober 2012

Parfymerade barn



Som mamma till tre pojkar och som ägare av en studsmatta blir det automatiskt en viss trafik av barn här hemma – speciellt under sommaren. Vad jag har lagt märke till är att de flesta av barnen doftar väldigt mycket  - och jag menar inte av skog och mull  -  utan av parfymerad tvättmedel. Det är faktiskt så illa att jag oftast är tvungen att vädra när de har gått.

Nu lever vår familj ganska doftfritt och därför känns det kanske extra överväldigande med tvättmedelsdoften. Dock undrar jag hur folk egentligen själva står ut. Känner de inte själva av att det luktar otroligt starkt? Och är inte det ett problem för många i omgivningen?

Det finns minst 400.000 doftöverkänsliga individer i Sverige (eller ungefär 4.5 %) och de flesta av dessa tål inte doft överhuvudtaget. Hur många som bara tycker att dofter är ”jobbiga” har jag inte kunnat hitta en statistik över.  Jag pratade en gång med en person som jobbade på en arbetsplats med en doftöverkänslig person, och trots att hon var välinformerat tyckte hon att det var lite överdrivet och att hon väl åtminstone kunde få ha en parfymerat deodorant. Det är nog svårt att riktigt förstå andras lidande i sådana sammanhang.

Jag skulle kunna tänka mig att göra ett litet experiment. Experimentet går ut på att låta en familj leva en månad helt utan hygienprodukter med doft – detta gäller även städmedel. Jag skulle gissa att efter en sådan testperiod kommer alla att känna av dofter mycket starkare och återfå sitt doftsinne. Vad tror du och hur har du det själv med dofter?