Apropås all snack om dieter…

Nu har vi den igen – debatten om hur mycket och vad man bör äta. Senaste (och mycket omdebatterade) tillskottet till diskussionen finns att läsa i SVD brännpunkt (av arkeolog Göran Burenhult och docent Staffan Lindeberg).

Problemet, som jag ser det, med alla debatter är att det ofta blir något onyanserad – kanske för att man vill säkerställa att budskapet ”går hem” eller kanske pga uppriktig övertygelse från författarens sida – och ibland delvis pga okunskap. 

I det här fallet tycker författarna att diskussionen om mat (LCHF kontra LMVs kostråd) är missriktad för att man missar evolutionen. De pekar på att vi är anpassade för nötter, rötter, ägg, rotfrukt, kött och fisk och INTE spannmål och mejeriprodukter. Alla som anammar västlig livsstil får för eller sedan hjärt-kärlsjukdomar, cancer mm. Fokus ska enligt skribenterna INTE ligga på fördelningen mellan kolhydrat, fett och protein utan på vilka matkällor vi väljer.

Så långt så gott. Jag ska börja med att säga att jag egentligen håller med, MEN som sagt, tycker att det blir aningen onyanserat. I texten framhävs att en av anledningarna till att människor har lyckats så ”bra” är att vi kan äta en allsidig kost och är väldigt anpassningsbara . Om vi vänder på argumentet kan man då hävda att just denna anpassningsförmåga gör att vi faktisk kan äta spannmål och mejeriprodukter (jag är medveten om att gluten ökar tarmens permeabilitet etc). Om man ska driva argumentet vidare kan man även tycka att vi inte bör bo i uppvärmda hus och inte sitta still framför datorer (ögonen är anpassade för att skåda ut över vidderna) och absolut inte bo i städer – detta är högst onaturligt.

I samband med detta argument skrivs att alla spannmål ju skyddar sina frön för att de inte ska bli uppätna och därmed är de giftiga i varierande grad. Javisst är det så, men vi äter nötter som också vill skydda sig - och grönsaker (t ex broccoli) vill ju inte heller bli uppätna men de anses vara nyttiga för oss. Alla växter har någon form av skydd – det är ett evolutionärt krig! En del frukt och bär är undantag då de sprids via djur som bajsar ut kärnorna och det är därför de ”har gjort sig” så attraktiva.

Ett annat argument som framkommer i texten är att vi inte har ändrat oss genetiskt under 40.000 år (annat än 0.02%) och att vi därför borde äta samma mat som vi gjorde då. Här tycker jag att man helt har ignorerat det ganska stora forskningsfältet som heter epigenetik. Epigenetiken visar oss att även om generna/DNA´t är mallen så ligger en väldigt stor del av avläsningen av generna på epigetisk nivå (hur och vilka gener som aktiveras bestäms av helt andra (miljö)faktorer och detta ger utrymme för väldigt bred ”tolkning” av generna).  Vi är ju t ex genetisk väldigt lika andra primater men är trots detta olika till levnadssätt och utseende (i de flesta fall J)

Till sist: Om vi ska leva enligt paleontologisk modell krävs en omfattande omläggning av jordbruket (spannmål ut och rotfrukter in? Plus en ökad satsning på mat odlad i havet (alger mm)). Detta är inte fixat på en generation men man kan förstås ha målet i sikte!

Människan och domedagen

Apropå allt tal om jordens närstående undergång (i morgon faktiskt) kom jag att tänka på följande:

När jag var biologisstudent läste jag bl.a. en kurs i etologi som översatt till svenska är beteendevetenskap. En hel del av kursen ägnades självklart åt att diskutera fenomenet altruism, som innebär att offra sig för andra eller att bete sig osjälviskt genom att agera på ett sätt som inte är till uppenbar egen fördel. Naturen kryllar av exempel på sådant beteende: t ex fåglar utan egna ungar som hjälper till att uppfostra sina syskons ungar etc. Vad vi fick lära oss var att altruism inte alls finns, utan att fågeln indirekt sprider sina gener genom att hjälpa ett syskon med ungarna. Altruism ska enligt denna teori alltså vara en dold eller subtil form av egoism. Detta är accepterade teorier som både Darwin och i synnerhet Richard Dawkins (Den själviska genen) har framfört. Konsekvensen av detta är att evolutionen bara borde fungera på individnivå. Både Darwin och Dawkins förstod/förstår dock att det inte är så enkelt.

En mycket känd biolog, E. O Wilson, har nyss skrivit en bok som heter ”The social conquest of Earth”, där han nyanserar bilden något. En tydlig svaghet i tesen att altruism egentligen inte finns ses i världshistorien. Varför offrar t ex en soldat sig för sitt land när det inte finns en fördel för hans familj? Svaret är kanske att man ska zooma ut en aning och tänka på gruppnivå i stället (eller i tillägg).

Å ena sidan gäller det att roffa åt sig, få den bästa möjliga partnern och därmed bra avkomma. Å andra sidan har man ingen nytta av allt detta om inte samhället/ekosystemet fungerar bra. Vi tävlar alltså inbördes samtidigt med att vi samarbetar i grupper för att kunna tävla mot andra grupper. En grupp med hög grad av samarbete (altruism?) har en överlevnadsfördel gentemot en grupp bestående av egoistiska individer.

Den omtalade boken beskriver hur våra karaktärsdrag har utvecklats genom tiden – en historia som går tillbaka till den afrikanska savannen. Generation efter generation har karaktärsdrag som stärker gruppen stärkts,  m. a. o. våra sociala egenskaper. Här har inte minst utvecklingen av språket varit till hjälp samt utvecklingen av moral och etik (och religion), förmågan att kommunicera och analysera mm. Allt detta har gjort att vi har erövrat en särskild position i ekosystemet. Det verkar som om människan har hittat den perfekta balansen mellan individhänsyn och grupphänsyn.

För att återkomma till inledningen är frågan nu om vi håller på att drunkna i vår egen succé. Blir vår sociala förmåga källan till vår död eller till vår överlevnad (när jorden är överbefolkat och håller på att utarmas)? Är vår sociala förmåga tillräcklig för globalt samarbete? …eller fungerar den bara lokalt? Man kan kanske göra ett tankeexperiment. Vad Skulle du offra för att rädda:

1. Din familj?
2. Dina vänner och kollegor?
3. Din stad?
4. Ditt land?
5. Världen? 

Om vi har tur går världen inte under i morgon - vi får nog stanna ett tag till.

God Jul