Apropås all snack om dieter…

Nu har vi den igen – debatten om hur mycket och vad man bör äta. Senaste (och mycket omdebatterade) tillskottet till diskussionen finns att läsa i SVD brännpunkt (av arkeolog Göran Burenhult och docent Staffan Lindeberg).

Problemet, som jag ser det, med alla debatter är att det ofta blir något onyanserad – kanske för att man vill säkerställa att budskapet ”går hem” eller kanske pga uppriktig övertygelse från författarens sida – och ibland delvis pga okunskap. 

I det här fallet tycker författarna att diskussionen om mat (LCHF kontra LMVs kostråd) är missriktad för att man missar evolutionen. De pekar på att vi är anpassade för nötter, rötter, ägg, rotfrukt, kött och fisk och INTE spannmål och mejeriprodukter. Alla som anammar västlig livsstil får för eller sedan hjärt-kärlsjukdomar, cancer mm. Fokus ska enligt skribenterna INTE ligga på fördelningen mellan kolhydrat, fett och protein utan på vilka matkällor vi väljer.

Så långt så gott. Jag ska börja med att säga att jag egentligen håller med, MEN som sagt, tycker att det blir aningen onyanserat. I texten framhävs att en av anledningarna till att människor har lyckats så ”bra” är att vi kan äta en allsidig kost och är väldigt anpassningsbara . Om vi vänder på argumentet kan man då hävda att just denna anpassningsförmåga gör att vi faktisk kan äta spannmål och mejeriprodukter (jag är medveten om att gluten ökar tarmens permeabilitet etc). Om man ska driva argumentet vidare kan man även tycka att vi inte bör bo i uppvärmda hus och inte sitta still framför datorer (ögonen är anpassade för att skåda ut över vidderna) och absolut inte bo i städer – detta är högst onaturligt.

I samband med detta argument skrivs att alla spannmål ju skyddar sina frön för att de inte ska bli uppätna och därmed är de giftiga i varierande grad. Javisst är det så, men vi äter nötter som också vill skydda sig - och grönsaker (t ex broccoli) vill ju inte heller bli uppätna men de anses vara nyttiga för oss. Alla växter har någon form av skydd – det är ett evolutionärt krig! En del frukt och bär är undantag då de sprids via djur som bajsar ut kärnorna och det är därför de ”har gjort sig” så attraktiva.

Ett annat argument som framkommer i texten är att vi inte har ändrat oss genetiskt under 40.000 år (annat än 0.02%) och att vi därför borde äta samma mat som vi gjorde då. Här tycker jag att man helt har ignorerat det ganska stora forskningsfältet som heter epigenetik. Epigenetiken visar oss att även om generna/DNA´t är mallen så ligger en väldigt stor del av avläsningen av generna på epigetisk nivå (hur och vilka gener som aktiveras bestäms av helt andra (miljö)faktorer och detta ger utrymme för väldigt bred ”tolkning” av generna).  Vi är ju t ex genetisk väldigt lika andra primater men är trots detta olika till levnadssätt och utseende (i de flesta fall J)

Till sist: Om vi ska leva enligt paleontologisk modell krävs en omfattande omläggning av jordbruket (spannmål ut och rotfrukter in? Plus en ökad satsning på mat odlad i havet (alger mm)). Detta är inte fixat på en generation men man kan förstås ha målet i sikte!

(O)lyckligt (o)vetande

På sistone har Angelina Jolies bröst fått oerhört mycket uppmärksamhet. För dem som har missat vad det handlar om kan jag berätta att hon i förebyggande syfte har opererat bort brösten och fått insatt implantat. Hon är bärare av en gen-variant som kraftigt ökar risken för bröstcancer. I pressen har hon fått mycket beröm men även en del kritik då somliga tycker att det är feltänkt att ta bort ett organ som KANSKE blir sjukdomsdrabbad. Jag vill inte agera domare men tycker att frågan är intressant. Hur mycket ska man göra i sjukdomsförebyggande syfte?

Frågan blir allt mer aktuell med ökad kunskap om riskfaktorer. Helt nyss har forskare t ex kommit på att man med hjälp av infraröd strålning kan förutse risk för en infarkt upptill 17 år innan den händer. Med den nya metoden blir det möjligt att inte bara bromsa hjärtinfarkter utan också att slippa utsätta patienten för ballongvidgning i onödan (ballongvidgning kan som biverkning täppa till hjärtats kärl vilket minskar överlevnad med 50%). Med den infraröda strålningen kan man uppskatta om förträngningarna innehåller så mycket fett att risk för hjärtinfarkt föreligger. Frågan är då om vetskap om risker kan spä på ångest och stress och därmed faktisk öka risken att bli sjuk? Eller om det tvärtom ger en känsla av kontroll över den egna situationen.

Ska hela befolkningen t ex gen-testas och ha en egen riskprofil med därtill hörande livsstilsråd, och ska ev val av förebyggande behandling då avgöras av om risken för utbrott av sjukdom primärt avgörs av gener eller miljöfaktorer?

Om man väljer att rekommendera medicinsk eller kirurgiskt behandling (innan man är sjuk) får man ta biverkningarna i betraktelse.

Om man väljer att rekommendera livsstilsändringar kan det i vissa fall skuldbelägga folk och ha en negativ psykisk (och därmed fysisk) påverkan.

Frågan som återstår är om det är bäst att veta eller att inte veta – vad föredrar du?

- Att veta och agera enligt detta ?

- Huvudet i busken ?