Som mamma till tre pojkar och som ägare av en studsmatta
blir det automatiskt en viss trafik av barn här hemma – speciellt under
sommaren. Vad jag har lagt märke till är att de flesta av barnen doftar väldigt
mycket - och jag menar inte av skog och
mull - utan av parfymerad tvättmedel. Det är faktiskt
så illa att jag oftast är tvungen att vädra när de har gått.
Nu lever vår familj ganska doftfritt och därför känns det kanske
extra överväldigande med tvättmedelsdoften. Dock undrar jag hur folk egentligen själva
står ut. Känner de inte själva av att det luktar otroligt starkt? Och är inte
det ett problem för många i omgivningen?
Det finns minst 400.000 doftöverkänsliga individer i Sverige
(eller ungefär 4.5 %) och de flesta av dessa tål inte doft överhuvudtaget. Hur
många som bara tycker att dofter är ”jobbiga” har jag inte kunnat hitta en
statistik över. Jag pratade en gång med
en person som jobbade på en arbetsplats med en doftöverkänslig person, och
trots att hon var välinformerat tyckte hon att det var lite överdrivet och att
hon väl åtminstone kunde få ha en parfymerat deodorant. Det är nog svårt att
riktigt förstå andras lidande i sådana sammanhang.
Jag skulle kunna tänka mig att göra ett litet experiment.
Experimentet går ut på att låta en familj leva en månad helt utan
hygienprodukter med doft – detta gäller även städmedel. Jag skulle gissa att
efter en sådan testperiod kommer alla att känna av dofter mycket starkare och återfå
sitt doftsinne. Vad tror du och hur har du det själv med dofter?
