Friluftsliv och miljö

När jag var barn (bra inledning va?) och var ute i naturen hade jag yllevantar, otäta regnbyxor och halvtaskiga skor – blev med andra ord ofta blöt och kall. I Danmark har det aldrig riktigt funnits samma friluftskultur som i Sverige, men jag är ändå ganska säker på att man inte hade superproffsiga friluftkläder för 30-40 år sedan. Idag har jag intrycket av att man knappt kan vistas i naturen utan högteknologiska funktionskläder. Framsteg är visserligen bra men hur ser det ut med miljön? - eller vad har vi egentligen på oss?

Anledningen att jag kom att tänka på detta är en nyss publicerad studie som handlar om hälsan hos folk som vallar skidor åt landslaget. Skidvalla innehåller PFOA (perfluoroktansyra) som har en rad hälsovådliga effekter. PFOA finns även i teflon (t ex stekpannor) samt i regnkläder och andra funktionskläder, goretex (bl a skor) , inomhustextiler, fettavvisande matförpackningar (tex chipspåsar) mm. De perfluorerade ämnena används för att utnyttja ämnenas förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor.


Vad händer i naturen ?
Högfluorerade ämnen bildas inte naturligt, de som återfinns i miljön har sitt ursprung i ämnen som framställts av människan. Den kovalenta bindningen mellan kol och fluor är en av de starkaste kemiska bindningar som finns, vilket gör den här typen av ämnen extremt stabila. Perfluorerade organiska ämnen är vitt spridda i miljön och  halterna av vissa av dem ökar i bland annat Arktis. En del bryts ned långsamt eller inte alls medan andra omvandlas till persistenta ämnen i naturen. Sådana persistenta ämnen är till exempel perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA). I kroppen binder de till proteiner och lagras i lever och blod och detta förklarar kanske varför man ser ett samband med leverskador och levercancer. Andra sjukdomar som kopplas till PFOA är hjärt-kärlsjukdomar, stroke, hormonförändringar, missbildningar hos avkomma (djurförsök) och genetiska förändringar. Hos personer som vallar skidor såg man upp till 500 gånger högre halt i blodet jämfört med normalbefolkningen!

Ämnena finns som sagt i våra funktionskläder och frågorna som återstår är:

1) Hur mycket släpps ut i naturen när kläderna och skorna nöts?

2) Vad händer när vi slänger produkterna

PS! Enligt produktregistret hos Kemikalieinspektionen finns cirka 20 ton perfluorerade ämnen i kemiska produkter i Sverige. Men mängden visar bara en del av sanningen. Perfluorerade ämnen används i låga halter i många produkter och behöver därför inte anmälas till produktregistret. Uppgiften säger heller inget om den mängd perfluorerade ämnen som kommer in i landet via färdiga varor, vilka troligen står för den dominerande delen av användningen i Sverige.

Läs gärna en rapport från kemikalieinspektionen här 

Ny tarmflora = ny personlighet?

De allra flesta känner förmodligen till att det är viktigt att ha en bra tarmflora, då denna har stor betydelse för vårt allmänna hälsotillstånd. Det förekommer över 1000 olika sorters bakterier i människors tarmar, och hos alla friska individer väger bakterierna lika mycket som hjärnan. Tillsammans har bakterierna över tre miljoner olika gener, vilket kan jämföras med de cirka 20.000 gener som en människa har. Vi föds sterila och tarmfloran får vi primärt från våra mödrar då vi ”smörjs in” under födseln (NB gäller inte kejsarsnitt). Man kan dessutom dela in befolkningen i tre olika tarmbiotoper/typer enligt vilken bakterie som dominerar, och detta har i sin tur t ex betydelse för hur vi tar upp maten (t ex är vi smala eller tjocka). Tarmfloran kan lätt komma i obalans och har stor betydelse för många olika sjukdomstillstånd (allergier, ADHD mm). En av de i särklass största ”floraförstörarna” är antibiotika. Att återställa tarmfloran är inte helt enkelt och studier har visat att det tar minst två år efter en antibiotikakur innan floran är återställd. I senaste numret av ”Forskning och Framsteg” läste jag om ett forskareteam som hade gjort försök med tarmflora-transplantationer. Och hur gick detta så till? Jo man framställde helt enkelt kapsyler innehållande bajs från en frisk donor med bra tarmflora och sen fick försökspersonen snällt svälja. Resultatet var lysande – efter ett par veckor var personen frisk och efter ett halvår sågs ingen skillnad på tarmfloran hos donor och patient.

Och nu kommer det intressanta: I ett annat försök har en professor på Karolinska institutet utfört psykologiska test på bakteriefria möss. Som kontroll användes möss med normal bakterieflora. Testet gick ut på att balansera på en hög spång, med eller utan skyddande väggar. De bakteriefria mössen var helt orädda och kilade obekymrat fram och tillbaka på spången utan skyddande väggar medan mössen med normal tarmflora ryggade direkt när de kom fram till spången som saknade väggar. Även om försöket gjordes på möss förstår man att tarmfloran alltså får sin värd att ändra beteende – bakterierna har intresse i att hålla liv i sin värd och ser då till att hindra riskbeteende, förmodligen genom att utsöndra kemiska signalsubstanser.

I framtiden kan vi alltså förvänta att kunna bota en rad sjukdomar med bajstransplantationer. Frågan är då om man även får en ny personlighet på köpetJ