Transportera dig smal?

Bild lånad från Nordisk folkecenter for vedvarende energi

Så här passande på dagen för Göteborgsvarvet (heja Karin och Fia) tänkte jag skriva lite om motion i vardagen. Min kära make som jobbar på Chalmers var igår på föreläsning med en av tre nya hedersdoktorer.

Geetam Tiwari är namnet på hedersdoktorn och hon är specialist i transportfrågor kopplat till hälsa. Rapporten som delvis ligger till grund för föreläsningen handlar visserligen om asiatiska förhållanden där infrastrukturen än så länge är ganska annorlunda (jämfört med västliga metropoler), men den belyser trots detta problem som även gäller här. Exempel från texten:

” For example, if a large section of the population cannot afford to use motorized transport – private vehicles or public buses – they have  to  either  walk  to  their  place  of  work  or  use  bicycles. Providing a safe infrastructure for cyclists and pedestrians means  either physically segregating  road  space for cyclists and pedestrians  from  motorized  traffic, or, if  that is not possible ,reducing  the  speed  of  motorized  traffic.  Both measures  imply restricting  the  mobility  of  car  users  to  ensure  the  mobility  of bicycle users. ”

Rapporten* och föreläsningen handlade om (bl a):

-          Hur kan de olika transportformar integreras utan att ”kollidera”?

-          Hur kan kollektivtrafik gynnas och inte privatbilism?

-          Hur man får ”flyt” (tvingas gå?) mellan olika transportmedel

 Det sista är förmodligen en bra och ganska översedd lösning på dagens hälsoproblem. Mer än 50 % av befolkningen är överviktig och problemet är störst bland männen. Kan det hänga ihop med att andelen kvinnor som nyttjar kollektivtrafik är högre än andelen män? Hur kan ”man” ändra sitt transportbeteende?  -  hur kommer ”man” över barriären?

Om jag ser på den egna ankdammen som är the big city of Göteborg då finns det kanske vissa begränsningar pga den geografiska utspridningen. Täta, pålitliga OCH billiga förbindelser skulle nog få fler att välja kollektivtrafik (t ex pendeltåg som går varje kvart i stället för varje halvtimme). Det återstår att se om nya trängselskatten får någon effekt.

Hur ser det ut i ett historiskt perspektiv? Här kommer lite statistik från trafa.se**:

”Av resandet inom Sverige på väg, järnväg och sjö utgör kollektivtrafiken idag 18 procent av alla personkilometer. På 1950-talet var kollektivtrafikens andel nära 50 procent. Därefter har det totala resandet (exklusive flyg) i kilometer nästan sexfaldigats, vilket inneburit att kollektivtrafikens betydelse har minskat, både mätt i personkilometer och andel av resandet, sett över denna långa period. Det senaste decenniet har dock resandet med kollektivtrafik ökat i absoluta tal och även marginellt ökat som andel av det totala resandet.

Detta är ett litet citat från rapporten, men det man kan utläsa är att det först har gått åt ”fel håll” under många år för att sedan vända under det senaste årtiondet, vilket ju är positivt. Fortfarande tycker jag dock att privatbilismen gynnas alldeles för mycket.

Detta blev ju något långt, men helt enkelt kan det uttryckas som ”Infrastrukturen har ett avgörande inflytande på folkhälsan p g a i vilken grad man uppmanas att röra sig till fots eller på cykel eller/och med offentlig transport”.

*http://tripp.iitd.ernet.in/publications/paper/planning/planning%20for%20nmv%20unescap.pdf

**http://trafa.se/PageDocuments/Lokal_och_regional_kollektivtrafik_2010.pdf

Cyklar du till jobbet?

I nästa nummer av livstilsmagasinet Camino tar man bl a upp hur det skulle se ut om fler cyklade i USA – (hälso- och ekonomiska aspekter) - 70% av amerikanska bilresor är kortare än två amerikanska mil (drygt 3 kilometer). Detta inspirerade mig till dagens inlägg.

Jag vet inte hur ni har det men jag hör i all fall till dem som inte får tränat någonting alls. Bara tanken om att gå till något gym gör att jag genast känner mig obekväm – jag känner mig helt enkelt felplacerad i ett rum med hög musik och nylonklädda svettande individer. Med tre barn är det dessutom svårt att klämma in en tid för organiserad träning (var det en dålig ursäkt?).

MEN jag cyklar – dagligen vistas jag inom en relativt liten radius som är fullt nåbar via cykel. Jag kommer ju från Danmark där cykling är integrerat i många människors liv som ett helt naturligt sätt att ta sig fram. Nu bor jag i ett typisk villakvarter och blir ganska förvånad över all biltrafik. En av mina grannar som har väldigt högt blodtryck erkänner att hon är för lat för att gå eller cykla även om hon bara ska till centrum som ligger mindre än en km borta – vanans makt är stor! Det finns dock några som cyklar men som ofta i Sverige är det extremerna som gäller - den som cyklar är (fanatiskt) välorganiserad med rätt kläder och tjusig ryggsäck med byteskläder och gör det för att träna ev samtidigt med att transportera sig från A till B. De finns få som cyklar normalklädda på en kortare sträcka bara för att ta sig till ett ställe (säg emot om ni inte håller med). Visserligen spelar geografin och infrastrukturen en roll för hur man transporterar sig men jag fascineras ändå över att det kan skilja sig så mellan två länder.

Är din cykel ett träningsinstrument eller ett transportmedel? (eller rostar den i garaget J)