Vill du testa hårfärg?

Som ni kanske vet är det ibland problematiskt att täcka gråa hårstrån med naturlig hårfärg. Jag har fått prov på en färg som jag gärna vill testa på en person med en viss andel grått - det måste vara så pass mycket att det går att avgöra om färgen fungerar på grått. Färgen i fråga är en mörkbrun pulverfärg som är helt naturlig och ekocertifierad. Testpersonen måste gå med på att ta en före- och efterbild (NB ansiktet behöver inte synas). Om detta låter intressant är du välkommen att höra av dig till mig här eller på mejl info@simplypure.se 

(O)lyckligt (o)vetande

På sistone har Angelina Jolies bröst fått oerhört mycket uppmärksamhet. För dem som har missat vad det handlar om kan jag berätta att hon i förebyggande syfte har opererat bort brösten och fått insatt implantat. Hon är bärare av en gen-variant som kraftigt ökar risken för bröstcancer. I pressen har hon fått mycket beröm men även en del kritik då somliga tycker att det är feltänkt att ta bort ett organ som KANSKE blir sjukdomsdrabbad. Jag vill inte agera domare men tycker att frågan är intressant. Hur mycket ska man göra i sjukdomsförebyggande syfte?

Frågan blir allt mer aktuell med ökad kunskap om riskfaktorer. Helt nyss har forskare t ex kommit på att man med hjälp av infraröd strålning kan förutse risk för en infarkt upptill 17 år innan den händer. Med den nya metoden blir det möjligt att inte bara bromsa hjärtinfarkter utan också att slippa utsätta patienten för ballongvidgning i onödan (ballongvidgning kan som biverkning täppa till hjärtats kärl vilket minskar överlevnad med 50%). Med den infraröda strålningen kan man uppskatta om förträngningarna innehåller så mycket fett att risk för hjärtinfarkt föreligger. Frågan är då om vetskap om risker kan spä på ångest och stress och därmed faktisk öka risken att bli sjuk? Eller om det tvärtom ger en känsla av kontroll över den egna situationen.

Ska hela befolkningen t ex gen-testas och ha en egen riskprofil med därtill hörande livsstilsråd, och ska ev val av förebyggande behandling då avgöras av om risken för utbrott av sjukdom primärt avgörs av gener eller miljöfaktorer?

Om man väljer att rekommendera medicinsk eller kirurgiskt behandling (innan man är sjuk) får man ta biverkningarna i betraktelse.

Om man väljer att rekommendera livsstilsändringar kan det i vissa fall skuldbelägga folk och ha en negativ psykisk (och därmed fysisk) påverkan.

Frågan som återstår är om det är bäst att veta eller att inte veta – vad föredrar du?

- Att veta och agera enligt detta ?

- Huvudet i busken ?

Kunde inte sagt det bättre själv

Naturskyddsföreningen har tagit fram en liten "guide" om hur man bemöter argument som sår tvivel om nyttan av att handla ekologisk. Jag kunde inte sagt det bättre själv och väljer därför att helt enkelt länka till inlägget :-)

8 sätt att döda myter om ekologiskt

"Blommor och Bin"

Alla har vi hört om problem med bin vars massdöd hotar jordbruket och därmed i sista instans vår egen överlevnad! – detta för att grödorna ju måste pollineras för att ge skörd. (Till dem som inte vet – dålig/liten frukt är resultat av dålig pollinering). Honungsbin har ansetts vara viktigast för pollinering men vilda bin är minst lika viktiga och utan mångfald blir (eko)systemet oerhört sårbart.

Det finns en rad anledningar till att bina har minskat i antal:

1. Hård satsning på monokulturer
2. Intensiv användning av bekämpningsmedel (insekticider), delvis som direkt resultat av ovanstående
3. Virus och parasiter(kanske)
4. Välansade grönområden i stadsmiljöer
5. Minskade hagmarker och dikesrenar

Ett viktigt steg i rätt riktning är det nyss införde förbudet mot användning av insektbekämpningsmedel (neonikotinoider) – här ser vi hur politiska styrmedel kan fungera och detta är intressant. Från en mer personlig synvinkel är det dock kanske mer relevant att se på vad man som privatperson kan åstadkomma. Hur kan du själv skapa en bra miljö för bina?

1. Köp ekologiskt odlad mat
2. Har du tänkt på vad som händer bakom din egen ligusterhäck? (ni får be om ursäkt men just ligusterhäck står i Danmark för den ultimativt småborgerligt vältrimmade trädgården).
3. Använd INTE gifter i trädgården
4. Ha fruktträd, bärbuskar, blommor och kryddväxter
5. Klippa inte gräset för ofta utan låt t ex klöver få blomma (klöver binder via rotknölar dessutom kväve – så du behöver inte gödsla)
6. Varför inte låta en liten del av gräsmattan bli ängsareal – blommorna kommer helt automatisk – jag lovar! (i motsats till alla dem man köper på blomsterlandet som aldrig växer fram)
7. Se till att bina har möjlighet att bygga bon t ex i döda träd och kvistar (död ved lever)
8. Skippa dåligt samvete över oskött trädgård – bina blir glada J 

 Läs gärna debattartikeln i GP som forskare från Lunds Universitet har skrivit. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1636384-massdod-av-bin-hotar-jordbruket

Viktor gör livet grönare

Cerat och Cykeltaxi

Låter det som två oförenliga storlekar? Det är det inte om man frågar Viktor Jonsson.  Viktor är en sann eldsjäl som jag känner sedan tidigare då vi hade ett gemensamt projekt. Då ägde han ekobutiken Reagera som en del Göteborgare kanske kommer ihåg. Reagera finns inte längre och nu har Viktor dragit vidare mot nya projekt som han just har berättat om när vi sågs för några dagar sedan.

Viktor har gett sig in på ekologisk hudvård och är nu klar till att lansera cerat i fyra olika doftvarianter: naturlig, mint, lime och hallon. Märket heter Body Applications. Det som gör ceraten unika är att de är både Fairtrade- och Soil Association-märkta. Dessutom är de helt vegetabiliska och därmed veganvänliga. Dessa märkningar är ju en bra garanti men kan ofta fördyra en produkt. Ceraten, kan jag intyga, har dock ett helt rimligt pris och kommer inom kort att kunna köpas i webbutiken. Det är även värt att notera att ceraten inte innehåller ricinolja (som en del inte tål) och har en alldeles lagom konsistens :-)*

Viktor hade främst UK i tankarna då han startade produktionen eftersom veganvänliga produkter efterfrågas mycket mera där än hemma i Sverige, men han valde trots allt att även satsa på svenska marknaden.

Och nu åter till överskriften. Vid sidan om allt jobb med ceratproduktionen håller Viktor på med cykeltaxi-verksamhet. Han har köpt och renoverat 3 olika cykeltaxis (varav två med elmotor) som ska göra gatorna i Göteborg osäkra till sommar. En av rosa skönheterna ser ni på bilden ovan – den har redan kört några säsonger och har varit mycket uppskattad. På bilden som kommer från en facebooksida kör Viktor en blivande brud :-)

* PS Jag har några extra provex. Hör av dig om du vill testa.

Plast! Återvinna? Bränna? Lagra?

En rad forskningsinstitutioner har nyligen avslutat det sexåriga forskningsprogrammet ”Hållbar avfallshantering” finansierat av Naturvårdsverket. Rapporten har jag inte lyckats lägga vantarna på men resultaten har författarna i grova drag delgett oss i en artikel i DN här om dagen. Rapporten behandlar en rad punkter men jag omtalar bara den del som rör plasten.

Det har länge varit accepterat kunskap att en viss del plast i avfallet bidrar till en bra förbränning då det höjer temperaturen i förbränningen. Forskarna bakom studien föreslår dock att stoppa förbränning av plast. Detta beror på att just plastförbränning är en av de största källorna till växthusgaser från avfallssektorn då det är ett sämre bränsle än många alternativ. En del plast går förstås att återvinna men den delen som inte kan återvinnas skulle man istället kunna lagra. Det krävs självklart att det upprättas ett system för detta.

Då hushållsavfallet bara utgör 12 % av den totala mängden avfall innebär det att det krävs politiska styrmedel för att uppnå en mer hållbar avfallshantering. Man känner sig kanske ganska liten som konsument (då man bara kan påverka de 12 %) men för egen del tänker jag i alla fall återvinna så mycket plast som det bara går. Det optimala vore ju att försöka undvika plast, men det har jag själv inte lyckats med då en stor andel av maten familjen köper är plastemballerad. Plast som jag INTE återvinner är: plastförpackning runt rått kött (för många potentiella skadliga bakterier), burkar som är väldigt feta och kräver stora mängder varm vatten och detergent för att återvinna, plastpåsar som användas som avfallspåsar (går att köpa påsar med stort innehåll majsstärkelse).

Apropå att undvika plast har det ivrigt diskuterats vad som är bäst - plast-, tyg-, eller papperskasse? I flera studier har det gjorts livscykelanalyser som ganska enstämmigt pekar på att plastpåsar har sina fördelar då de bl a är lätt att transportera och ganska resurssnåla att producera. Tygpåsar gjorda på bomull, däremot, kostar mycket att producera (vatten- och energimässigt) och ska användas mer än 100 gånger för att ”löna sig”. Papperspåsar kom sämst ut i analyserna pga produktionskostnad (vatten och energi) även om papper ju är komposterbart.

Själv använder jag alltid tygpåsar då de utan tvekan används mer än 100 gånger och absolut inte tvättas ofta. Man kan ju försöka få tag i ekologisk bomull eller även bättre påsar tillverkade av hampa eller bambu. I sophinken (vars innehåll går till förbränning) använder jag ibland tunna plastpåsar och ibland påsar gjorda på majsstärkelse.

Hur är ditt ”plastbeteende”?

Fleece-förorenad fisk

Här hemma blir jag ganska ofta retad pga mina fleece-aversioner. Det är inte bara så att jag ogillar tanken om plast i kläder – utan jag upplever ett kraftigt fysiskt obehag om jag har en fleecetröja på mig eller vidrör fleece – står inte ut med den statiska elektriciteten som uppstår. Jag håller mig därför helt och hållet till ull. Personer som försökt övertala mig har argumenterat för att det är miljövänligt för att fleece är gjord av återvunnen plast. Till min stora (barnsliga) fröjd har jag nu fått ett argument serverad på ett silverfat: 

Fleece avger plastmikropartikar när det tvättas! Mängden har mätts till ca 1900 partiklar per tvätt/ tröja. Eftersom partiklarna är för små för att fångas upp i reningsverken kommer de ut i haven*. Via plankton som har ätit plasten hamnar plasten till slut i fisk (och därmed i våra magar när vi äter fisken). I havet har plasten stora konsekvenser då den försvagar den som äter det och bl a förskjuter balansen mellan djurpopulationerna. Vi har kanske alla hört om problem med större plastbitar som t ex fåglar äter och som gör att de till slut svälter ihjäl, men just mikroplasten har inte uppmärksammats – kanske för att den inte syns med blotta ögat? Makroplasten är omedelbart ett mycket större problem då den finns i överväldigande mängder, men den bryts ju så småningom ner till mikroplast. Det tar dock sin lilla tid - det tar 450 år att bryta ner en petflaska (och en minut att producera den).

Man får hoppas på att det inom snar framtid utvecklas en teknik som möjliggör att reningsverk kan fånga upp mikroplasten. Till dess får vi försöka ändra vårt ”fleece-beteende”.

Värt att tänka på är att även kosmetika och målarfärg innehåller mikroplast som via avloppsvatten hamnar i havet. Det är kanske dags att byta till ekosmink och naturlig målarfärg…eller åtminstone slänga (bränna?) målarpenseln efter användning i stället för att skölja den och inte hälla ut målarfärg i avloppet (kanske en självklarhet).

* Forskaren Jan-Erik Bruun från Finlands miljöcentral studerar mikroplasternas påverkan på havsmiljön



Ps släpper inte helt plasten – återkommer med inlägg om plastavfall/plasthantering på land.