(O)lyckligt (o)vetande

På sistone har Angelina Jolies bröst fått oerhört mycket uppmärksamhet. För dem som har missat vad det handlar om kan jag berätta att hon i förebyggande syfte har opererat bort brösten och fått insatt implantat. Hon är bärare av en gen-variant som kraftigt ökar risken för bröstcancer. I pressen har hon fått mycket beröm men även en del kritik då somliga tycker att det är feltänkt att ta bort ett organ som KANSKE blir sjukdomsdrabbad. Jag vill inte agera domare men tycker att frågan är intressant. Hur mycket ska man göra i sjukdomsförebyggande syfte?

Frågan blir allt mer aktuell med ökad kunskap om riskfaktorer. Helt nyss har forskare t ex kommit på att man med hjälp av infraröd strålning kan förutse risk för en infarkt upptill 17 år innan den händer. Med den nya metoden blir det möjligt att inte bara bromsa hjärtinfarkter utan också att slippa utsätta patienten för ballongvidgning i onödan (ballongvidgning kan som biverkning täppa till hjärtats kärl vilket minskar överlevnad med 50%). Med den infraröda strålningen kan man uppskatta om förträngningarna innehåller så mycket fett att risk för hjärtinfarkt föreligger. Frågan är då om vetskap om risker kan spä på ångest och stress och därmed faktisk öka risken att bli sjuk? Eller om det tvärtom ger en känsla av kontroll över den egna situationen.

Ska hela befolkningen t ex gen-testas och ha en egen riskprofil med därtill hörande livsstilsråd, och ska ev val av förebyggande behandling då avgöras av om risken för utbrott av sjukdom primärt avgörs av gener eller miljöfaktorer?

Om man väljer att rekommendera medicinsk eller kirurgiskt behandling (innan man är sjuk) får man ta biverkningarna i betraktelse.

Om man väljer att rekommendera livsstilsändringar kan det i vissa fall skuldbelägga folk och ha en negativ psykisk (och därmed fysisk) påverkan.

Frågan som återstår är om det är bäst att veta eller att inte veta – vad föredrar du?

- Att veta och agera enligt detta ?

- Huvudet i busken ?