Pålitlig placebo

Nu när jag sitter här med en elak förkylning och försöker bota den med varma drycker, ingefära mm och funderar på om det egentligen hjälper, kom jag att tänka på ett program jag såg för ett tag sedan. Programmet handlade om placebo; eller man skulle också kunna säga att det handlade om samspelet mellan hjärna och kropp. Vi har i västvärlden genom århundraden varit drillade i det dualistiska tankesättet att kropp och själ är åtskilda - det var Decartes som sjösatte denna teori som än i dag verkar vara ganska framhärskande. (Decartes var inspirerad av Platon så detta går alltså långt tillbaka i historien)

Själva ordet placebo betyder "jag ska behaga"och med placeboeffekt menas förbättring i sjukdomstillstånd utan behandling med aktiv substans (behandling med låtsasmedicin). Vad är det som händer i hjärnan och kroppen och hur kan vi dra nytta av detta? Eftersom placeboeffekten är så välkänd kan man idag inte bedriva trovärdig klinisk forskning utan ett upplägg som drar av placeboeffekten. Man gör sk dubbelblinda studier där en grupp får aktiv substans och en annan grupp placebo - vilken patient/försöksobjekt som får vad är randomiserat och kodat och avslöjas först när behandlingen är slutförd. För att en behandling ska ha signifikant effekt måste den vara 10 - 30% mer effektfull än placebo. Vid vissa sjukdomstillstånd kan det till och med vara svårt att mäta en effekt av läkemedel för att placeboeffekten är så kraftig, t.ex. migrän, astma, depression, illamående och MS.

Det går alltså att mäta en konkret ändring i signalsubstanser i kroppen* som gör personen friskare, och beroende på vilken sjukdom det handlar om varierar signalsubstanserna givetvis - mest fascinerande är kanske att kroppen "vet" vad som krävs för att bota sig själv. Det ligger nära till hands att tänka vidare att vi kan tänka oss friska mha visualisering (vilket man ju delvist gör hos t. ex. cancerpatienter).

När vi nu vet att placebo har en så stor effekt kan vi då inte använda det som behandling? Eller vad händer om patienten vet om att han/hon mottar placebobehandling? Man skulle ju tro att effekten då upphörde men det visar sig att inte stämma. Det räcker kanske att patienten har en positiv förväntan och upplever att hon/han blir bra bemött. Just bemötande och hela "settingen" lyftes fram som viktiga faktorer: Relationen till läkaren och att bli lyssnad på. Den berömda psykoanalytikern Jaque Lacan, som var väldigt "inne" på 1960-talet, lanserade begreppet "överföring" som innebär att terapeuten omedvetet tillskrivs egenskaper, avsikter, känslor och föreställningar som har sitt ursprung i patientens tidigare relationer. 
Detta leder oss in på ett, i mina ögon, mycket vettigare sätt att bemöta patienter; att sätta patienten i centrum. Alltså en form för placebobehandling? Om vi driver det lite vidare, kan man även förvänta sig negativ placeboeffekt. Om inte patienten känner sig lyssnad på, bollas runt i systemet mm kan man förvänta sig ett sämre behandlingsresultat.
Avslutningsvis kan man konkludera att tron faktiskt kan flytta berg - det gäller bara att hitta ett systematiskt sätt att utnyttja detta inom sjukvården (tänk på hur mycket pengar som kan sparas).


*några exempel:

• parkinsonpatienter producerar L-dopamin under placebobehandling
• patienter med smärtfulla sammanväxningar i buken upplever samma smärtlindring efter placebooperation som riktigt opererade
• transplanterade patienter ökar kortisolproduktionen under placebobehandling