För ett par dagar sedan damp det ner ett Råd och Rön i brevlådan. Det är alltid spännande att se vad de har testat och jag vill gärna stödja sådant som kan främja folks medvetenhet om produkter. Dock har jag ofta retat mig på att de som oftast INTE har med miljöperspektiv i testerna. Personligen bryr jag mig t ex inte om en kräm är väldigt återfuktande om den samtidigt innehåller massor med skadlig konservering (bara ett exempel).
I senaste numret har de dock i ett test av mascaror valt att primärt sätta fokus på innehåll och alltså inte bara ”pris” och ”funktionalitet”. Hur blev resultatet då? Positivt var att alla testade märken inte innehöll tungmetaller – det tackar vi för J. Mindre bra var att många mascaror saknade innehållsförteckningar, eller att innehållsförteckningen var svårt tillgänglig eller svår att läsa, vilket ju är illa om man t ex är allergisk mot ett eller fler ämnen. Det var anmärkningsvärt att den enda ekomascara som var med i testet fick kritik för att innehålla citronellol och linallol, som bägge finns på EU´s lista över särskild allergiframkallande doftämnen. Man kan ju tycka att det är onödigt att doftsätta en mascara. Överlag har jag observerat att ekoprodukter ofta får dåliga betyg i olika tests och det är ju tråkigt - varför är det så?
För nu att återkomma till fenomenet mascara så har Råd och Rön skrivit lite historiska fakta, och jag tyckte att det var så intressant att ni får ett kort referat här: Mascaran är ingen ny uppfinning. Redan år 4000 före Kristus användes mascara i gamla Egypten som skydd mot smuts i ögonen. En mer modern mascara såg dagens ljus i början av 1900-talet då en kemist kopierade sin systers sätt att färga fransarna – hon hette Maybel och gjorde sin egen blandning av kol och vaselin – namnet på mascaran (som ni kanske kan gissa) blev och är fortfarande MaybellineJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar