 |
| Bild lånad från Nordisk folkecenter for vedvarende energi |
Så här passande på dagen för Göteborgsvarvet (heja Karin och
Fia) tänkte jag skriva lite om motion i vardagen. Min kära make som jobbar på
Chalmers var igår på föreläsning med en av tre nya hedersdoktorer.
Geetam Tiwari är namnet på hedersdoktorn och hon är
specialist i transportfrågor kopplat till hälsa. Rapporten som delvis ligger
till grund för föreläsningen handlar visserligen om asiatiska förhållanden där
infrastrukturen än så länge är ganska annorlunda (jämfört med västliga
metropoler), men den belyser trots detta problem som även gäller här. Exempel
från texten:
” For example, if a
large section of the population cannot afford to use motorized transport –
private vehicles or public buses – they have
to either walk
to their place
of work or
use bicycles. Providing a safe
infrastructure for cyclists and pedestrians means either physically segregating road
space for cyclists and pedestrians
from motorized traffic, or, if that is not possible ,reducing the
speed of motorized
traffic. Both measures imply restricting the
mobility of car
users to ensure
the mobility of bicycle users. ”
Rapporten* och föreläsningen handlade om (bl a):
-
Hur kan de olika transportformar integreras utan
att ”kollidera”?
-
Hur kan kollektivtrafik gynnas och inte
privatbilism?
-
Hur man får ”flyt” (tvingas gå?) mellan olika
transportmedel
Det sista är förmodligen
en bra och ganska översedd lösning på dagens hälsoproblem. Mer än 50 % av
befolkningen är överviktig och problemet är störst bland männen. Kan det hänga
ihop med att andelen kvinnor som nyttjar kollektivtrafik är högre än
andelen män? Hur kan ”man” ändra sitt transportbeteende? - hur
kommer ”man” över barriären?
Om jag ser på den egna ankdammen som är the big city of
Göteborg då finns det kanske vissa begränsningar pga den geografiska
utspridningen. Täta, pålitliga OCH billiga förbindelser skulle nog få fler att
välja kollektivtrafik (t ex pendeltåg som går varje kvart i stället för
varje halvtimme). Det återstår att se om nya trängselskatten får någon effekt.
Hur ser det ut i ett historiskt perspektiv? Här kommer lite
statistik från trafa.se**:
”Av resandet inom
Sverige på väg, järnväg och sjö utgör
kollektivtrafiken idag 18 procent av alla personkilometer. På 1950-talet var kollektivtrafikens andel nära
50 procent. Därefter har det totala resandet (exklusive flyg) i kilometer nästan
sexfaldigats, vilket inneburit att kollektivtrafikens betydelse har minskat, både
mätt i personkilometer och andel av resandet, sett över denna långa period. Det
senaste decenniet har dock resandet med
kollektivtrafik ökat i absoluta tal och även marginellt ökat som andel av det
totala resandet.
Detta är ett litet citat från rapporten, men det man kan
utläsa är att det först har gått åt ”fel håll” under många år för att sedan
vända under det senaste årtiondet, vilket ju är positivt. Fortfarande tycker
jag dock att privatbilismen gynnas alldeles för mycket.
Detta blev ju något långt, men helt enkelt kan det uttryckas
som ”Infrastrukturen har ett avgörande
inflytande på folkhälsan p g a i vilken grad man uppmanas att röra sig till
fots eller på cykel eller/och med offentlig transport”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar