torsdag 17 januari 2013

Oholistisk sjukvård



Jag har länge känt av och undrat över den totala bristen på ”holistiskt” tänkande i den svenska sjukvården – eller man skulle kunna uttrycka det som ”patienten i centrum” finns inte. Dagens vårdsystem fungerar bra för avgränsade, eller akuta hälsoproblem hos i övrigt friska personer – t ex personer som har brutit en arm. Problemen uppstår när det är fråga om hälsoproblem som kräver integrerad diagnostik, behandling och uppföljning över långa tidsperioder. Hippokrates förmodligen vänder sig i sin grav över att det blivit så. 
Först vill jag i korthet delge er egen erfarenhet och sedan berätta om en ny studie som gjorts om svensk sjukvård. 

Jag har olika sorters besvär som jag är helt övertygad om hänger ihop – då jag inte fått adekvat hjälp har jag blivit min egen doktor. Jag har dels knölstruma som kan rubba ämnesomsättningen (men inte nödvändigtvis gör det) och dels har jag ganska många allergier samt ilsket eksem som varierar genom mensperioden. 


Struma: Endokrinologen/kirurgen vill helst bara ta bort sköldkörteln och sätta mig på levaxinbehandling (konstgjort hormon). Detta är ganska radikalt och många responderar dåligt på medicinen (får för låg ämnesomsättning). Endokrinologen kom med en enkel förklaring – ”det är inget problem – du ska bara ta en liten tablett varje dag resten av livet”. Ingen information om dålig respons och besvär med att reglera in dosen. På min fråga om inte mina hudproblem kan hänga ihop med struman svarade han – kanske! 

Allergi: Var på allergimottagningen där de var tillmötesgående och försökte göra en ordentlig utredning. Här kan man dock bara testa för sk typ I allergier (pollen, kvalster, mat mm) men inte kontaktallergier (typ IV). Kontaktallergier ska utredas hos en dermatolog. 


Eksem: Dermatologen såg bara mitt eksem och ville inte göra annat än att kränga starka kortisonkrämer. Jag har aldrig träffat en dermatolog som frågade efter livsstilsfaktorer eller dylikt – och jag har nog aldrig upplevd en yrkesgrupp inom vården som är så fokuserad på symptombehandling. Detta är konstigt då nästan alla hudåkommor har en inre orsak och följaktligen borde behandlas inifrån – mitt förtroende för dermatologer är mycket lågt! 

..Och nu till undersökningen: Svenska Dagbladet, Brännpunkt, publicerade 7 januari en artikel med rubriken ”Patienteras perspektiv glöms” skriven av chefen för den statliga myndigheten Vårdanalys, Fredrik Lennartsson. Här riktas stark kritik mot den svenska hälso- och sjukvården, baserad på en färsk extern granskning av ”huruvida svensk vård verkligen är patientcentrerad”. 
Klicka på länken eller läs texten i sin helhet nedan: 

”I flera decennier har en prioriterad målsättning för vården varit att ”patienten ska stå i centrum” – eller vara patientcentrerad. Men samtidigt som detta varit ett flitigt använt uttryck både internationellt och i Sverige saknar vi fortfarande en gemensam bild kring vad patientcentrerad vård är och hur vi närmar oss den målsättningen. Vårdanalys har därför gett två ledande internationella experter på patientcentrerad vård i uppdrag att genomföra den första externa granskningen av huruvida svensk vård verkligen är patientcentrerad. Granskningen publiceras i dag och riktar fem förslag på förbättringar till regeringen och landstingen: 

1. Se till att lagstiftning som ska stärka patientens ställning följs. En patientcentrerad vård är en vård som utgår ifrån en helhetssyn på patienter som människor med både medicinska, sociala och emotionella behov. Det är en vård som möjliggör för patienter, att i den mån de vill och kan, vara medaktörer i sin behandling och tillfrisknande. Svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning bygger i flera avseenden på ett patientcentrerat synsätt. Den slår bland annat fast att vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet.

Ändå är svenska patienter i en internationell jämförelse de som i minst utsträckning upplever att de görs delaktiga i beslut som rör deras vård och behandling så mycket som de önskar.

Den externa utvärderingen slår fast att det finns en omfattande och oroande brist på överensstämmelse mellan de skyldigheter gentemot patienter som anges i hälso- och sjukvårdslagen och den verklighet som patienterna möter. Patientmaktsutredningen kommer den 31 januari 2013 att lämna förslag till en ny patientlagstiftning. Men att bara samla ihop gällande lagstiftning kommer inte att räcka. Innan nya lagparagrafer införs bör beslutsfattarna inrikta sig på att försöka förstå varför befintlig lagstiftning inte får avsedd effekt och vad som bör göras för att lösa problemen.

2. Gör det möjligt för patienter att vara medaktörer i sin egen vård. I en internationell jämförelse anger färre än hälften av svenska patienter att specialistläkare upplyst dem om vilka behandlingsmöjligheter som finns. Patienter som vill hantera och följa sin egen sjukdoms utveckling måste få tillräcklig information och stöd för att göra det. Patienter som vill ta ställning till olika behandlingsalternativ och välja vårdgivare ska erbjudas sådana beslutsstöd.

3. Engagera och involvera patienter och patientföreträdare i beslut som berör hälso- och sjukvårdens utveckling. Patienterna måste få en tydligare roll i att utforma, genomföra och utvärdera nationella reformer och beslut i vårdens verksamheter. Mer innovativa och meningsfulla metoder för att fånga upp intressen och synpunkter bör införas, i synnerhet för alla de patienter och anhöriga som i dag inte engagerar sig i patientorganisationer. Befintliga patientorganisationer bör i större grad identifiera gemensamma intressen och utveckla sina strategier för att mer effektivt påverka beslut och förändringar som rör vården.

4. Förbättra samverkan och kontinuitet runt patienten. Vården är oftare organiserad utifrån de administrativa behoven snarare än utifrån patienternas behov. Svenska patienter ger låga betyg på vårdens förmåga att samordna sina insatser runt individen. Bland patienter som skrivs ut från sjukhus uppger exempelvis en av fem att de inte har fått reda på vem de kan kontakta om det uppstår problem. Lokalt finns goda exempel på ersättningssystem och organisationer som premierar sammanhållna vårdkedjor, men de förblir undantagen som bekräftar regeln. Staten och landstingen måste intensifiera arbetet med att nå integrerade vårdkedjor och teambaserat arbete runt patienten.

5. Stärk insatserna för att utvärdera graden av patientcentrering.Staten bör investera resurser i att fastställa mätbara kriterier för vad som är patientcentrerad vård utifrån svenska patienters prioriteringar. Detta för att kunna intensifiera uppföljningen av graden av patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård. Utifrån ett patientperspektiv, blir vården bättre eller sämre på de punkter som är centrala för upplevd tillfredsställelse och goda behandlingsresultat?

Som rapporten till Vårdanalys pekar på är vi bara i början av den här utvecklingen. Nu är det särskilt viktigt att alla berörda aktörer enas om vad vi menar med patientcentrerad vård och hur vi ska följa utvecklingen över tid. Vårdanalys har en del i detta arbete och vi kommer att fortsätta våra analyser och granskningar av patientcentreringen.

Alternativet till den här skisserade utvecklingen är att patienter tillfrisknar onödigt långsamt och att vården fortsätter att arbeta på ett ekonomiskt otillfredsställande sätt. Det är inte godtagbart. Varken patienterna eller samhället har råd att vänta.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar