Viktor gör livet grönare

Cerat och Cykeltaxi

Låter det som två oförenliga storlekar? Det är det inte om man frågar Viktor Jonsson.  Viktor är en sann eldsjäl som jag känner sedan tidigare då vi hade ett gemensamt projekt. Då ägde han ekobutiken Reagera som en del Göteborgare kanske kommer ihåg. Reagera finns inte längre och nu har Viktor dragit vidare mot nya projekt som han just har berättat om när vi sågs för några dagar sedan.

Viktor har gett sig in på ekologisk hudvård och är nu klar till att lansera cerat i fyra olika doftvarianter: naturlig, mint, lime och hallon. Märket heter Body Applications. Det som gör ceraten unika är att de är både Fairtrade- och Soil Association-märkta. Dessutom är de helt vegetabiliska och därmed veganvänliga. Dessa märkningar är ju en bra garanti men kan ofta fördyra en produkt. Ceraten, kan jag intyga, har dock ett helt rimligt pris och kommer inom kort att kunna köpas i webbutiken. Det är även värt att notera att ceraten inte innehåller ricinolja (som en del inte tål) och har en alldeles lagom konsistens :-)*

Viktor hade främst UK i tankarna då han startade produktionen eftersom veganvänliga produkter efterfrågas mycket mera där än hemma i Sverige, men han valde trots allt att även satsa på svenska marknaden.

Och nu åter till överskriften. Vid sidan om allt jobb med ceratproduktionen håller Viktor på med cykeltaxi-verksamhet. Han har köpt och renoverat 3 olika cykeltaxis (varav två med elmotor) som ska göra gatorna i Göteborg osäkra till sommar. En av rosa skönheterna ser ni på bilden ovan – den har redan kört några säsonger och har varit mycket uppskattad. På bilden som kommer från en facebooksida kör Viktor en blivande brud :-)

* PS Jag har några extra provex. Hör av dig om du vill testa.

Plast! Återvinna? Bränna? Lagra?

En rad forskningsinstitutioner har nyligen avslutat det sexåriga forskningsprogrammet ”Hållbar avfallshantering” finansierat av Naturvårdsverket. Rapporten har jag inte lyckats lägga vantarna på men resultaten har författarna i grova drag delgett oss i en artikel i DN här om dagen. Rapporten behandlar en rad punkter men jag omtalar bara den del som rör plasten.

Det har länge varit accepterat kunskap att en viss del plast i avfallet bidrar till en bra förbränning då det höjer temperaturen i förbränningen. Forskarna bakom studien föreslår dock att stoppa förbränning av plast. Detta beror på att just plastförbränning är en av de största källorna till växthusgaser från avfallssektorn då det är ett sämre bränsle än många alternativ. En del plast går förstås att återvinna men den delen som inte kan återvinnas skulle man istället kunna lagra. Det krävs självklart att det upprättas ett system för detta.

Då hushållsavfallet bara utgör 12 % av den totala mängden avfall innebär det att det krävs politiska styrmedel för att uppnå en mer hållbar avfallshantering. Man känner sig kanske ganska liten som konsument (då man bara kan påverka de 12 %) men för egen del tänker jag i alla fall återvinna så mycket plast som det bara går. Det optimala vore ju att försöka undvika plast, men det har jag själv inte lyckats med då en stor andel av maten familjen köper är plastemballerad. Plast som jag INTE återvinner är: plastförpackning runt rått kött (för många potentiella skadliga bakterier), burkar som är väldigt feta och kräver stora mängder varm vatten och detergent för att återvinna, plastpåsar som användas som avfallspåsar (går att köpa påsar med stort innehåll majsstärkelse).

Apropå att undvika plast har det ivrigt diskuterats vad som är bäst - plast-, tyg-, eller papperskasse? I flera studier har det gjorts livscykelanalyser som ganska enstämmigt pekar på att plastpåsar har sina fördelar då de bl a är lätt att transportera och ganska resurssnåla att producera. Tygpåsar gjorda på bomull, däremot, kostar mycket att producera (vatten- och energimässigt) och ska användas mer än 100 gånger för att ”löna sig”. Papperspåsar kom sämst ut i analyserna pga produktionskostnad (vatten och energi) även om papper ju är komposterbart.

Själv använder jag alltid tygpåsar då de utan tvekan används mer än 100 gånger och absolut inte tvättas ofta. Man kan ju försöka få tag i ekologisk bomull eller även bättre påsar tillverkade av hampa eller bambu. I sophinken (vars innehåll går till förbränning) använder jag ibland tunna plastpåsar och ibland påsar gjorda på majsstärkelse.

Hur är ditt ”plastbeteende”?

Fleece-förorenad fisk

Här hemma blir jag ganska ofta retad pga mina fleece-aversioner. Det är inte bara så att jag ogillar tanken om plast i kläder – utan jag upplever ett kraftigt fysiskt obehag om jag har en fleecetröja på mig eller vidrör fleece – står inte ut med den statiska elektriciteten som uppstår. Jag håller mig därför helt och hållet till ull. Personer som försökt övertala mig har argumenterat för att det är miljövänligt för att fleece är gjord av återvunnen plast. Till min stora (barnsliga) fröjd har jag nu fått ett argument serverad på ett silverfat: 

Fleece avger plastmikropartikar när det tvättas! Mängden har mätts till ca 1900 partiklar per tvätt/ tröja. Eftersom partiklarna är för små för att fångas upp i reningsverken kommer de ut i haven*. Via plankton som har ätit plasten hamnar plasten till slut i fisk (och därmed i våra magar när vi äter fisken). I havet har plasten stora konsekvenser då den försvagar den som äter det och bl a förskjuter balansen mellan djurpopulationerna. Vi har kanske alla hört om problem med större plastbitar som t ex fåglar äter och som gör att de till slut svälter ihjäl, men just mikroplasten har inte uppmärksammats – kanske för att den inte syns med blotta ögat? Makroplasten är omedelbart ett mycket större problem då den finns i överväldigande mängder, men den bryts ju så småningom ner till mikroplast. Det tar dock sin lilla tid - det tar 450 år att bryta ner en petflaska (och en minut att producera den).

Man får hoppas på att det inom snar framtid utvecklas en teknik som möjliggör att reningsverk kan fånga upp mikroplasten. Till dess får vi försöka ändra vårt ”fleece-beteende”.

Värt att tänka på är att även kosmetika och målarfärg innehåller mikroplast som via avloppsvatten hamnar i havet. Det är kanske dags att byta till ekosmink och naturlig målarfärg…eller åtminstone slänga (bränna?) målarpenseln efter användning i stället för att skölja den och inte hälla ut målarfärg i avloppet (kanske en självklarhet).

* Forskaren Jan-Erik Bruun från Finlands miljöcentral studerar mikroplasternas påverkan på havsmiljön



Ps släpper inte helt plasten – återkommer med inlägg om plastavfall/plasthantering på land.